Hanna Isabellas nygamla prepostgymnasiala prepågåendehögskoleblogg

Jag har funderat lite över homosexualitet. Inte just för att jag skrev att jag är homosexuell (nu lät det som om jag är det), utan för att jag inte tycker om det ordet. Jag gillar ordet homosexualitet lika lite som ordet feminism. Ofta när jag säger att jag inte kallar mig själv för feminist tycker folk att jag är konstig, men för mig är det en självklarhet. Feminism förespråkar jämlikhet och inte kvinnlighet (även om kvinnlighet, eller manlighet heller, inte är fel, det är det som vi gör det fel), och därför tycker jag att det är fel att kalla feminism för feminism. Det jag brinner för inom feminismen, om vi nu ska kalla det för feminism just nu, är just det faktum att vi inte är kön, vi är människor, alla människor har rätt att vara som de vill, och ska behandlas lika rättvist som alla andra.

Lika lite som jag tycker att man kan kalla feminism för feminism, tycker jag illa om att dela upp sexualitet i olika fack. Om jag vore homosexuell så skulle jag inte säga att jag var det. Jag skulle säga att jag var sexuell, att jag har förmågan att bli kär och att älska någon annan. Om könet inte ska spela någon roll i samhället så borde det inte göra det i kärlek heller. En människa blir kär i en annan människa. Punkt.

Men visst. Jag kan inte kräva att alla ska utropa sig själva som frigjorda bisexuella individer, men jag vill att folk ska sluta lägga vikt vid vilket kön de gillar. Jag vill inte att folk ska säga att de tror att alla människor är bisexuella, men att vissa dras till ett kön. Jag vill ta bort ordet bisexuell. Homosexuell. Heterosexuell. Människor är sexuella. Man dras till vissa egenskaper, vissa drag. Olika kroppsdelar. Men när man blir kär så blir man ju faktiskt kär i personen.

—

Andra bloggar om: sexualitet, homosexualitet, bisexualitet, gay, kön, kärlek, känslor, homosexuell

Om jag helt plötsligt, på tal om ingenting, skulle skriva i min blogg att jag är lesbisk, då skulle jag få massor med besökare. Inte bara för att jag självklart skulle länka till bloggar.se och Technorati, utan för att alla de som smygläser min blogg skulle säga till alla som de känner som mig som ännu inte börjat smygläsa min blogg (utan att kommentera!) att Hanna säger att hon är lesbisk. Kanske A skulle säga till B “Igår skrev Hanna att hon är lesbisk på sin blogg”, och det skulle följas av “Men visst är hon det. Jag har alltid vetat det.”

Helt plötsligt skulle jag vara lesbisk. Och då skulle jag få ännu fler besökare, för alla vet att man kan hitta min blogg på olika sätt genom att Googla vissa meningar och ord (akutbajsa, hanna isabella, Evil Kiwi, “tjocka män utför sexuell akt” fast med andra mer vulgära ord).

Ja, helt plötsligt skulle jag vara lesbisk, men jag skulle ha extremt många besökare.

Sen när ryktet har spridit sig så kan jag börja länka till diverse HBT-sajter och skriva i varje inlägg att jag tror att jag är lesbisk men att jag inte vet. Sen kan jag i nyktert tillstånd skriva ett fylleinlägg och komma ut ur garderoben och spara det som utkast för att publicera det när jag är full. Sen kollar jag min statistik, ser till så att minst 40 personer (inklusive de IP-adresser som besöker mig ett par gånger i veckan, och som lämpligt nog råkar befinna sig i närheten av Kalmar) har läst just det inlägget innan jag raderar det.

För då skulle folk verkligen tro att jag trivs i min garderob, och då skulle ryktet säkert ha spridit sig till kretsar som jag inte ens känner till. Och till sist på studenten så viskar alla i publiken att jag har planerat att komma ut när Evil Kiwi (mitt band) spelar It takes a fool to remain sane.

Sen skulle jag vara tvungen att skaffa en pojkvän bara för att bevisa att jag inte är lesbisk. Fast då skulle alla självklart tro att jag bara gör det för att jag skäms över min sexualitet. Och då är jag lesbisk.

Vem vet, mina anonyma besökare kanske redan tror att jag är lesbisk, och att hela det här inlägget bara är ett märkligt försök till att dölja min verkliga läggning. Eller ett ännu märkligare försök till att försöka berätta att jag är lesbisk utan att egentligen säga det. Vem vet, på torsdag när jag kommer till skolan så kanske jag är lesbisk.

Men om jag vore det, så skulle det ändå inte spela någon roll, för sexuell läggning gör inte en människa till bra eller dålig.

Tänk om jag vore lesbisk. Då skulle jag skaffa världens mysigaste och mjukaste flickvän.

På tal om homosexualitet, jag har hittat på något som kan bli en väldigt bra romantisk historia. Inget snuskigt, bara äkta kärlek. Svår kärlek. Inget äckligt tantnovellssnusk. Eller… gubbnovellssnusk blir det nog kanske, om det handlar om kvinnlig homosexualitet.

—

Andra bloggar om: lesbisk, homosexuell, homosexualitet, kärlek, sex, garderoben, komma ut, HBT

Blä! Jag tycker inte om dig!

Okej, inte du. Men du.

—

Igår såg jag en person som jag visserligen har sett, men inte pratat med på jättelänge. I och för sig kan jag räkna in en hel del personen i den kategorin, men just den här personen blir jag väldigt ledsen över att jag undviker varje gång jag ser honom. (Just det, en honom.) För egentligen vill jag prata med honom. Jag vill kunna se åt hans håll utan att titta bort och låtsas som om huset där borta är väldigt intressant.

Jag tror jag var kär. Ja det var jag nog. För annars skulle jag inte ha blivit så upprörd.

Ben & Jerry’s är som den här personen för mig. Eller nä. Men jag förknippar det med honom.

Det är omöjligt att styrka någons identitet utan att bevisa sin egen identitet först. Det lärde jag mig idag när Agnes var på polisstationen och skulle säga att hon var hon. Jag sa att Agnes var Agnes, men jag hade inget ID-kort med mig. Så jag var inte jag, och Agnes kunde inte vara Agnes.

Dagens spellista består av D’espairs Ray, Marilyn Manson, Sonata Artica, och Stormlord. Och The Kinks. Men The Kinks lyssnade jag bara på när jag var glad för en kort stund.

—

Andra bloggar om: kärlek, kär, känslor, tankar, Ben & Jerry’s, Ben, Jerry, glass, polis, polisstation, identifikation, spellista, artister