Hanna Isabellas nygamla prepostgymnasiala prepågåendehögskoleblogg

Ja, för gör du inte det, då ramlar du, ditt ben hamnar mellan tåget och platformen, du slår dig, du får ont, och dit ben svullnar en aning. Och om du har otur så åker tåget iväg och du har ett ben mindre.

Ja, jag har båda mina ben kvar. Men fan vad ont det gjorde!

Jag har blivit riktigt bar på att åka tunnelbana. Jag kan skillnaden på tunnelbana och pendeltåg till och med. Och när jag tar mig till min skola så tar jag mig dit hur lätt som helst.

Idag var det min andra dag, och jag hade min första riktiga föreläsning. Spelhistoria är inte helt fel, och att spela ett spel i läxa är rätt så kul det med.

Så idag tänker jag inte lägga ner någon mer energi på bloggen, delvis för att min syster kör bort mig från datorn (fear not! snart har jag en egen dator igen!), för nu ska jag göra min läxa.

Varning: Lider du av bajs-, kiss– och mensskräck får du sluta läsa när du vill.

Har du någonsin läst Knackarna av Stephen King?

Jag har vistats i mer än ett dygn i Emmaboda alldeles idag och igår. Det är länge än vad jag har varit där på jättelänge. Att åka dit nån gång då och då kan vara trevligt.

Men om du nu hade läst Knackarna så vet du att den handlar om en småstad som blir hemsökt att konstiga utomjording. Ja, ungefär. Och om du känner mig, så vet du att jag ofta drar referenser till böcker av Stepehn King när jag pratar om Emmaboda eftersom jag tycker att han kan fånga stämningen som råder på ställen som Emmaboda (eller Haven, som i boken Knackarna) perfekt.

När Roberta upptäcker att det finns något nedgrävt på hennes marker och börjar gräva upp det så är en av de märkliga saker (som är väldigt många) att hon får extrema menstruationer (i både mängd och längd, usch, kasst rim). Och igår gjorde jag en enastående upptäckt. Ända sedan jag fick min mens och under hela högstadiet har jag haft jättemycket mens. Ofta och länge. Men sedan vi flyttade till Kalmar har jag ojat mig över att min mens aldrig är som den har varit innan. Tills igår. Så fort jag kom fram till Emmaboda, hade gjort mig bekväm och hemmastadd (för det är ju ändå där jag växte upp) kom det. Som en flod. Jag skojar verkligen inte. Ok, inte en flod, för jag hann faktiskt till badrummet innan något hemskt hände, men ändå.

Men så kom jag på det, och jag sa det till Linnea.

Varje gång jag är i Emmaboda så har jag mens.

Alltid. Under de tre senaste åren som jag har bott i Kalmar så har jag haft mens varje gång jag har varit i

Emmaboda. Och eftersom jag är löjlig, nojig, och lite paranoid så är jag övertygad om att Emmaboda är en spökstad eller eventuellt en bas för utomjordingar. Om Emmaboda har jag faktiskt hört flest skrönor och spökhistorier än någon annan plats.

Men ändock, min vistelse har inte endast präglats av blodiga Niagarafall. Jag har haft trevligt också. Linnea blev visst sjuk igår, men jag tog hand om henne och höll henne sällskap. Fast mest höll jag Mario sprigandes, när jag spelade Super Mario Galaxy. Wow, viket spel!

Och när vi inte var sjuka eller fastklibbade vid en Nunchuk så låg vi på golvet och åt glass. Jag tänker inte säga hur många glassar som jag har ätit sen igår, för det är äckligt.

I Blekinge har de en spelutvecklingsutbildning, och om man går där så är man nästan garanterad att få jobb om man pluggar där. Jag vill jobba med spel. Men jag har ändå bestämt mig att läsa IT, Media och Design först. Det är alltid bättre att ha två utbildningar.

Jag säljer förresten lite manga om nån vill ha. Jag ska rensa ut mitt rum från onödiga saker.

—

Andra bloggar om: Super Mario Galaxy, Emmaboda, hemsökt, spökstad, Kalmar, mens, Knackarna, Stepehn King, King. aliens