Browse > Home /

| Subcribe via RSS

Bloggtorka Presenterar: Favorit i repris #1

May 29th, 2008 | No Comments | Posted in blogg, böcker, favorit i repris, tankar

Den nionde augusti 2004 skrev jag ett av de första inläggen som skulle prägla mig som bloggare i mitt senare liv. Det var ett av de första inläggen som följdes av mängder andra. Det här var det första inlägget som var jag.

Jag hade precis läst färdigt Knackarna som är en av mina favoritböcker. Det är en väldigt bra bok som jag har rekommenderat innan, och rekommenderar igen. Jag måste förtydliga att hur myckertjag ens försöker förtydliga det här inlägget så förstår jag knappt själv vad jag menar. Och om jag hade läst ut Knackarna idag så hade jag säkert skrivit om den precis så som jag skrev om den här nedan.

Jag har kortat ner det här inlägget rejält eftersom det mesta bara var onödigt svammel. Mer onödigt än det där nere det vill säga.

(Och det jag menar med att Bobbi drog iväg sin syster är att hon drog iväg sin syster med tentakeln, jag kände att jag var tvungen att säga det, för att göra inlägget bara lite mer logiskt.)

(Egen notering: Vissa stavfel står kvar eftersom de är de som ger inlägget karaktär. Som ordet ful där nere, som egentligen ska vara full.)

Favorit i repris #1

Torsdag 9 augusti, 2004

Bland tentaklar och tenstiklar

Har läst färdigt Knackarna. Det var en bra bok. Förrutom att när man har läst en Stephen King-bok har man massa frågetecken virvlandes i huvudet… i alla fall jag.
(????)
Som tex när Bobbi kom tillbaka från skjulet eftersom hon hade varit där i två veckor eftersom Ev Hillman hade skjutit henne. Under den tiden (jag tror att det började innan) började ”skjulfolket” (de sju eller åtta främsta ”Knackarna” som ligger före i ”utvecklingen”) ändras. De ”blev”. ”Blev” ”knackare”. Men i alla fall, de började få tentaklar. Men Bobbi som var i skjulet hon hade tydligen inte en… För så fort hon hade kommit tillbaka från skjulet hade hon sex med Gard och då tycker man att han borde märkt att ”Ojdå, vart tog vaginan vägen?”. Men en dag senare hade hon en tentakel för att Bobbi drog iväg med sin syster Anne (som just hade anlänt till staden Haven). Borde hon inte haft den satans tentakeln när hon hade sex med Gard?
Fast han kanske var så ful att han inte märkte den?
(”Ojdå, vart tog vaginan vägen?”)
Och sen när han seglade iväg med rymdskeppet… Vad hände då? Vart tog det vägen? Att han dog vet jag, men tänk om UFO:t störtade nån annan stans så att någon annan Bobbi kunde snubbla på det och bli en knackare?
Lustig bok…

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Technorati Tags: , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , ,

Bekännelser i mörkret

March 15th, 2008 | 2 Comments | Posted in böcker, tankar, video

Ända sedan jag läste Det, av Stepehn King, för första gången på sommaren mellan sjuan och åttan har jag haft ett säreget tvångssyndrom (plus en inte särskilt omotiverad rädlsa för clowner). Boken handlar om en hemskt läskig clown som lever i kloakerna och roar sig genom att döda barn, dra ner dem i avloppsbrunnarna på gatorna, spruta upp blod ur handfat och kittla folk i rumpan när de kissar. Nåja, kanske inte den sista biten, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om Snåljåp (Clownen) faktsikt fick för sig att göra det, eftersom boken faktiskt är skriven av Stepehn King plus att den där clownen är sjuk.

Den boken är den läskigaste boken jag någonsin läst. Jag tyckte visserligen att Jurtjyrkogården, och Knackarna också var läskiga. Men ingen bok har påverkat mig så psykologiskt som Det. Jag lät mig inte läsa boken efter klockan sju på kvällen, för första kvällen jag läste kunde jag knappt sova för att det var så läskigt. Jag inbillade mig saker som att clowner kidnappade barn, slet av huvudena på folk och kröp upp ur toalettstolar.

Det är i varje fall den sista inbillningen som har resulterat i att jag inte kan gå på toa när det är mörkt (läs sent på kvällen) utan att lägga papper i toaletten innan jag sätter mig (även kallat plumspapper enligt vissa som finner det säkert att lägga papper i toaletten när man gör en annan siffra än ett). Förutom att det är slöseri med toapapper så är det också fruktansvärt löjligt. Som om en clown skulle kunna klättra upp ur en toalett.

Ännu löjligare är det att tänka att en bit papper ska kunna skydda mot en stor clown som simmar i ditt bajs.

På tal om böcker som påverkat mig psykologiskt, förutom vissa snyftböcker är det bara Stephen King som verkligen fått mig att bli rädd för småställen som Emmaboda där jag växte upp. I en inavlad byhåla där man är en utböling lägger man märke till saker som de infödda struntar i, eller som tillhör vardagen. Det blir som en norm att Karl-Gustav nyss fyllda44 ska gifta sig med Bella som är 19. Eller att Jonas och Pontus farfars faster också är sin farmors mamma. Det värsta är hur det bildas ett kollektivt samvete där de som inte är inavlade in i skiten inte hör hemma, och hur man som utböling faktiskt nästan tror att det som händer är normalt.

Bara i byhålar. Och i Stephen King böcker.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om det här, men jag tycker att Mr King fångar alltihop helt magnifikt i både Det och Knackarna så jag hänvisar till den litteraturen istället.

Det är förresten Stephen King som inspirerat mig till att använda för mycket paranteser och skriva osammanhängande stycken i kursiv text.

Länkar
Det på Youtube.
Pennywise The Clown Tribute
Läskiga clowner
Mer läskiga clowner
‘It’ på Wikipedia

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Technorati Tags: , , , , , , ,

Tags: , , , , , , ,