Hanna Isabella

Stockholm

Jag vet inte om jag kan säga att jag är hemma, men jag är just bu på det stället jag bor. I min systers minimala lägenhet. Jag efterlyser två saker förrutom en massa pengar - en dator och ett modem som funkar så att två datorer kan komma åt internetanslutningen.

Idag var jag på mitt campus. Eller ett av de i alla fall, eftersom jag ska gå på två utbildningar. Det verkade myyyyyysigt ^^

Igår när jag var restrött och slumrade i min nya säng (min systers soffa) slog tanken mig att jag inte kan sova i mitt rum längre. Jag har inget eget rum.

I morse när jag vaknade kändes det som om jag hade vaknat i min egna säng. Tills jag kände värken i ryggen av den obekväma soffan. Jag vill att det ska vara mitt rum. Jag hade ju fått flytta hemifrån förr eller senare, men jag saknar min säng. Jag saknar min hund.

Well it’s time to go

Hejdå Kalmar: Separationsångest

No matter what people say, it is a puppy. Not a rabbit as you probably think. It has a dog tail, and a puppy nose. A pink puppy, and it’s mine, we’ve lived together for ever, ever since I was born. We’ve never been away from each other for more than a week. Well, no longer than two weeks, ever! And I wont bring him with me. I bet he’s angry right now, but I can’t bring him. I think it’s better for him to stay here, and then when I have a new place, I’ll come for him. I promised him. I can’t imagine being without him. He’s my puppy.

Om 4 timmar sitter jag i en bil på väg hemifrån. Jag är på väg till bussen som ska ta mig till min nya stad. Jag ska bara göra en sak först.

Jag sa hejdå till Hunden. (Det är en hund, du tänker nej det är en rosa kanin, men den har hundsvans och hundnos, det är du som är blind!) Vi hade ett viktigt samtal innan. Eller. Jag berättade vad jag har kommit fram till. Jag sa “Hunden, jag kan ta med dig till Stockholm, men jag tror att det är bättre för dig om du stannar här. Jag kommer inte ha ett riktigt hem på ett tag, allt kommer vara jättekonstigt, och jag vill inte att du ska råka illa ut. Mamma sa att hon skulle ta hand om dig, hon är snäll. Du vet att jag älskar dig ändå, och försök inte få mig att må sämre än vad jag redan gör. Jag vill inte lämna dig här, men jag tror att jag måste. Ok, jag tänker på det tills imorn. Vi bestämmer oss imorn.”

Hunden och jag, vi har levt tillsammans sen jag var tre dagar gammal. Han är fläckig, hans kläder ramlar av ibland. Han luktar gott. Han är min. Och jag vet allvarligt inte vad jag ska göra utan honom just nu. Jag är som ett barn. En vän sa att när jag får hemlängtan så ska jag ta upp den saken som får mig att känna mig mest hemma. Det är min hund. Den har alltid varit där. Den har haft den bästa platsen av alla djuren. Han är bäst.

Men jag kan inte ta med honom. Jag kan inte förmå mig att ens tänka tanken på vad som kan hända. Om han stannar hemma, så är det som om jag stannar hemma. Om han är här, då är han säker och då kan jag vara säker. Men jag sa att jag skulle tänka på det tils imorn.

Det låter hellöjligt, men just nu känner jag mig otroligt liten. Otroligt liten.

Idag är det imorn. Jag ska sova två timmar innan jag kliver upp. Jag sover på bussen.

Andra bloggar om: flytta, nalle, hund, gosedjur, saknad, hemlängtan, liten

Technorati Tags: flytta, gosedjur, hemlängtan, hund, liten, nalle, saknad

Tags: flytta, gosedjur, hemlängtan, hund, liten, nalle, saknad

Ett

Nu är det deffinitivt mindre än 24 timmar kvar innan jag åker till Stockholm. Så det är mindre än ett dygn kvar, så rubriken ljuger.

Jag sa tre väskor. Jag har packat fyra. Jag vill inte ta kort på mitt rum. Det ser så ojagigt ut. Tomt.

Imorgon kliver jag upp tidigt. Sen helt plötsligt är jag i Stockholm, och då bor jag där. Eller tja. Jag bor nog ingenstans imorgon. Mitt hem är här, men jag är inte i det. Jobbigt.

Andra bloggar om: flytt, tomt, rum, tankar, väskor, packa, flytta

Två

Två dagar kvar. Lite nervös är jag.

Idag har jag packat två av tre väskor som jag ska ha med. Jag är körd. Jag har inte packat några kläder. Och det kommer ta en massa plats.

Screw me, cause I’m screwed. Badly!

Hela mitt rum är ransakat (nästan) och allt är nu uppdelat i tre högar; behåll, lagra, släng.

keep store toss keep store toss keep store toss keep store toss

Idag packade jag ner minnen. Jag vill ta med mig dem. Alla mina mina som ligger i itt rum är minnen som jag skapat under gymnasietiden, för innan dess bodde jag i Lindås. Mina minnen från lindås kan ligga kvar där de ligger. Men minnena härifrån, de ska vara kvar.

Det är svårt att säga hejdå till alla jag känner. Hittills har jag sagt hejdå ordentligt till två personer. En har jag undvikit, och kommer fortsätta undvika. En undviker jag tills jag kommer på vad jag ska säga, och en säger jag hejdå till på söndag.

Jag tror jag har plats för en person. Kanske. Om någon vill dela plats med mina trosor i min väska så får den personen föjla med. Ja, om jag känner den personen det vill säga. Annars vore det bara perverst.

Andra bloggar om: två, dagar, kvar, flytta, stockholm, packa, plocka, minnen

Technorati Tags: dagar, flytta, kvar, minnen, packa, plocka, stockholm, två

Tags: dagar, flytta, kvar, minnen, packa, plocka, stockholm, två

Två och en halv

Idag började jag plocka med mina saker. Vad är det jag har egentligen, och vad är det jag vill ha?

Det ser ut som ett jävla bombnedslag i mitt rum! Jag hittade saker som jag inte visste jag hade. Saker jag borde slängt när vi flyttade hit, saker som jag borde slänga nu men som jag kommer behålla. Jag hittade bilder, brev, minnen, tågbiljetter till Köpenhamn, teaterbiljetter…

Kameror. Jag har flera stycken. Sånna där med filmrulle och ett litet hål som man tittar in i, sen trycker man, det säger klick, bzzzzzzzzzzzzt, rttrt, och sen är det klart. Ja, sen får man ta 25 bilder, skicka iväg rullen nånstans, vänta ett par dagar, sen får man bilderna på fint glansigt tjockt papper.

Mamma hare n sån kamera, och hon gjorde så när jag jag tog studenten. Och för inte så länge sen skickade hon iväg rullen och hem kom det en massa bilder. Mamma tar alltid dubletter när det är viktiga sammanhang så som studenten, för att hon ska kunna skicka ett till min Mumi (mormor på finska)  och ett till sin moster i Finland.

Men mamma tänker aldrig på att jag har en stor skrothög som man kan stoppa in CD-skivor i. Och om man är riktigt finurlig kan man koppla in en skärm så kan man se på bilderna också. Så mamma beställde ingen skiva med bilder på. Så när jag vill visa de på bloggen får jag helt enkelt ta kort på kortet med min mobilkamera (var för lat för att ändra inställningarna på digitalkemaran) och lägga upp det här.

Andra bloggar om: student, flytta, städa, flyttstäda, rum, minnen, ångest

Technorati Tags: ångest, flytta, flyttstäda, minnen, rum, städa, student

Tags: ångest, flytta, flyttstäda, minnen, rum, städa, student

Tre

Om tre dagar åker jag till den stora staden Stockholm där jag ska börja mitt nya liv. Goddamnit. Jag är supernervös, och jag har megaångest. Det känns som om jag ska bajsa på mig när som helst.

Jag har inte packat, jag har inte organiserat, jag har inte kollat vad på datorn som jag måste ha med mig när jag åker innan jag lämnar den här, Just det, jag ska lämna kvar min dator. Jag må hata den ibland, den må vara kass, men när ingen hör eller ser så älskar jag den visst ändå. Det är så när man ska gå data och systemvetenskap på Stockholms universitet.

Så när jag har flyttat och fått mig en lägenhet, då är nästa steg att hitta en bil och ett släp, eller möjligtvis en lastbil (en liten så klart) och en massa bensin, så jag kan få upp alla mina saker till Stockholm.

Jag begriper mig inte på folk som ska vara förståndiga. “Nej Hanna, du behöver inte ta med dig din Sailor Moon manga till Stockholm, du kan ju ändå inte japanska.” Men då säger jag så här “Nej visst, jag kan inte japanska, men jag har ögon att se med, och när jag tittar på bilderna, då blir jag lugn inombords.”

Jag fick tipset om att när jag får hemlängtan så ska jag göra det som får mig att bli lugn. Det är antingen att gnälla för mamma om mina problem, googla, eller bläddra i mina böcker. Om jag inte får ta med mamma, min dator eller mina böcker. Hur fan ska det hjälpa? Unna mig Sailor Moon åtminstone. Det är lättare att bära med sig 12 volymer manga än en stor fet stationär dator. Eller vad säger ni?

Idag ska jag till Rockneby marknad. Jag missade marknaden i Kalmar. Så idag ska jag sukta efter An Cafe och Versilles tröjor. Om de har en med Tool kan jag känna på en sån med.

Nu när jag ska bli datornörd måste jag skaffa lite bandtröjor. Jag har inte en enda. Och det måste självklart vara bra band.

Igår letade jag efter en DVD i nästan en timme bara för att hitta den där det skulle varit från början, fast på en annan plats.

Andra bloggar om: flytt, nytt liv, stockholm, stockholms universitet, data och systemvetenskap, systemveteskap, marknad, an cafe, versailles, tool, ångest, sailor moon, moon, sailor, hyrbil

Technorati Tags: an cafe, ångest, data och systemvetenskap, flytt, hyrbil, marknad, moon, nytt liv, sailor, sailor moon, stockholm, stockholms universitet, systemveteskap, tool, versailles

Tags: an cafe, ångest, data och systemvetenskap, flytt, hyrbil, marknad, moon, nytt liv, sailor, sailor moon, stockholm, stockholms universitet, systemveteskap, tool, versailles