Mina första 7,5 poäng (5 med det gamla systemet) i Stockholm anser jag vara avklarade med gott betyg (med plus i kanten).

Numer knuffas jag som vilken annan på tunnelbanan, jag svär högt åt folk som trängs eller går onödigt långsamt. Jag känner mig inte längre rädd för att åka vilse, och om jag nu av någon konstig anledning glömma att stiga av, eller åka åt fel håll, så är det inte värre än att kliva av och åka rätt.

Snart har jag klarat av 7,5 poäng i Introduktion till spelutveckling också. Det är en lagom flummig och … ja, det är en ganska flummig kurs. På lördag nästa vecka är den slut.

Nollningen, insparken och allt vad detta kära barn nu heter kändes som ett misslyckat fiasko. Om det var någon på min utbildning som deltog och hade roligt, säg hej till mig på måndag, för än så länge vet jag ingen som gick. Tråååååååkigt, för jag vill festa.

Wii, dator, digitalt ritskitellervaddetnuheter (drawing tablet), extern hårdisk och en massa manga har letat sig hem till min (host host) boning. Ehhh… även känd som min systers soffa inklusive hörn.

Det verkar som om jag också har rätt så fri tillgång till fjärrkontrollen, kylskåpet, begränsad uppsättning av toapapper, garberob och badrum. Jag har tre galgar (en galge, flera galgar?), ett par hyllplan, en pall och obegränsad lagring under bordet (så länge det inte sticker fram för mycket).

Den första oktober får jag flytta in i en bostad som jag inte kan kalla min egen, men som jag åtminstone får vistas i, betala för och bo själv i, i sex månader. Så, om jag inte hittat en annan lägenhet innans (låt se nu, oktober, november, december, januari, februari, mars,) april hyr jag gärna av dig om du har en ledig etta eller tvåa till rimlig hyra i Stockholm. Det är absolut inte fel om den ligger på ett ställe som det går att pendla till min skola ifrån, på ett bra sätt var dag.

Min skola. Som inte är en skola, för det är ett lärosäte. Nåja, universitetet. Som inte ligger där resten av universitetet ligger, utan i Kista långt ut nånstans längs med blå linjen. Där går jag numera och läser datorspelsutveckling. Ett kanditatprogram. Det känns alldeles lagom nördigt ^^

Jag trivs bra, jag har träffat trevliga människor, men som sagt, det skulle inte skada om det vore mer fest. Jag har lagt ner tankar också. Tankar på mitt karriärval. Jag läste för inte alls många veckor sedan att spelföretagen har slutat rekrytera, det känns inte alls lovande med tanke på att det går ungefär 120 personer i bara min årskurs. Se där se där. Jag vill väldigt gärna jobba med spel. Hitta på dem, rita lite karaktärer, bygga upp banor. Men det finns en Hanna i mig som gnager och säger att jag vill visst jobba med mediaproduktion också. Smarta Hanna är inte alls smart, för ena stunden vill hon lära sig programmering och all vad det heter, men hon vill också klippa, klistra, skriva och göra film och musik. Allt det jag vill göra går hand i hand, så varför finns det inte en bra utbildning som ger mig allt jag vill ha.

Men historien (och den allmänna kunskapen) förtäljer ändock, att vill man så kan man. Då kan man lära sig själv. Det som säljer är produkter, inte betyg. Hanna ska skapa en portfolio. Leta folk som gillar det jag gillar, göra projekt. Var är ni, skaparsugna människor?

Emmy, jag saknar dig, vi är ett ruskigt bra team när vi väl kommer till skott. När ska vi göra vår melodifestivalslåt? Jag vill hemskt inte gärna kommunicera via bloggen, men eftersom jag så sällan kommunicerar nuförtiden får jag ta den desperata vägen, eftersom när jag väl kommer på att kommunicera, då är klockan sent och då kan jag inte ringa. Dessutom är det fredag, du har säkert nåt bättre för dig, typ Vallen, eller KM, Mollys, The Rock, vad vet jag, dejt med Charlie. Shit du kanske till och med är på Palace nu när du är student, jag har hört att det är dit studenterna går, det var nog därför vi inte gick dit på gymnasiet.

När klockan väl slår det sena slaget och jag kommer på alla dessa saker jag måste göra då är världen inte anpassad för mina ändamål. Det suger lite.

Sjukdom och influensa härjar i staden, det sa de på nyheterna igår. Jag är en av de som smittar andra på tåg och tunnelbana, men det var någon som smittade mig, och jag har inte tid att vila just nu.

Idag var jag på lägenhetsvisning, den tredje jag blivit kallad på sedan jag flyttade hit, det känns bra, nu ska jag bara få en av lägenheterna jag söker. Jag släpade med mig Sandra som har bott mycket längre än jag här, så hon hittar. Hon är min nya vägvisare. Min GPS.

Sen gick jag på musikal med min kör som tagit sig hit med tåget heeeeeela vägen från Kalmaaa(r). Jag gillar inte Tommy Körberg. Dessutom hade han en äcklig frisyr i My Fair Lady, så det var ett stort MINUS! Fin sång, bra orkester, kasst ljus, roliga okända skådisar.

Småland har hälsat på mig den här veckan. Och Öland med. Det kändes trevligt, det var som ett kliv tillbaka till verkligheten, för det här är inte min verklighet, men den är ny. Jaja, whatever. Det var trevligt att Agnes kom hit. Snart om jag inte får träffa fler kalmariter och smålänningar är jag rädd att jag kommer börja blanda ihop Småland med Skåne. Det får aldrig hända! Aldrig.

Slutligen, Hanna gillar:

• Kista galleria
• Gallerian
• Monki
• Science fiction-bokhandeln
• Sun ai (och Japanska torget)
• Food courten i Kista galleria
• Alla dessa pressbyråer och diverse liknande småbutiker där man kan köpa saker man kan äta
• Utsikten från pendeltåget precis innan man är framme vid centralen (eller om det är Stockholms södra, jag minns inte)
• Och en massa andra saker